YOU CAN'T STICK THE DARK IN TO THE LIGHT

Allt kaffe i Colombia skulle inte kunna göra mig till en morgonmänniska.
Och nu i skrivande stund äter jag cappuccino glass, vilket jag inte vet vad det hade med saken att göra. Kaffe tror jag var poängen. Och icke morgonmänniska. Usch. Jag vill vara en sån där som kan gå upp klockan sex och ta en promenad. Ja, på sommaren i alla fall. Men nehej, jag vill sova.




Varje morgon när alarmet ringer hörs det ett ljud inifrån mitt rum... som inte är väckarklockan, utan jag.
"Buuäääää"

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0